Dödens Lammunge.

Det hade varit en bra dag. Den hade varit lång och varm och fylld med vänner och lite ny luft. Men det räckte inte. När jag senare sitter i hörnet på en bar och pratar med min syster om dig måste jag ändå kämpa för att pressa tillbaka något som inte har velat komma upp på många år. Hon berättar saker jag vet och saker jag inte vet och det är klart hur jag ska tänka men det går inte. Det är min egen hjärna som spökar och jag tror jag fick spökena i present för ett par år sen när jag lät mig kontrolleras på ett sätt som inte borde varit möjligt. Men jag är ny nu och tänker inte projicera detta på dig. Jag tänker rida ut stormen och låta det vara precis så jobbigt det behöver vara.

Jag flyttar snart. Det slog mig att jag aldrig har bott utan att vara på väg nån annan stans. Till stockholm, till nästa lägenhet. Till nästa och nästa. Det har varit bra, men jag kan inte föreställa mig hur det kommer vara att vara när jag är på plats där jag ska vara. Jag kommer byta ut en känsla mot en annan och jag vet inte vilken det blir.

Nu ska jag försöka stå emot behovet av att skicka ett till för att jag inte har fått svar på mitt förra. Jag kommer misslyckas.