jag har cyklat,

i en mörk park. och jag har tänkt.

jag har tänkt att man får vara ledsen. och man får skrika.

men man får aldrig, aldrig sänka ner den tiden som har varit i den gröt av fyra månaders tårar, svett och kärlek som vi kokat.

för då kan man glömma det som har varit bra. och det är det jag vill minnas. såhär efteråt.