Dödens Lammunge.

Vi låtsas att vi inte pratar i helgen. Att vi halvsover och inte bryr oss om klockan. Men vi skriver till varann på våra egna ställen. Det vi gör gör vi för den andra och tror att det är för oss själva.
Och väggarna är inte tysta. Dom talar och talar och säger så mycket om allt som har varit på så kort tid. Och kanske är det enda jag behöver att få andas lite innan jag vaknar. Och kanske vaknar jag sådär pigg som jag kan vara när jag har fått sova fritt, eller sådär trött som jag kan vara när vi har somnat alldeles för sent och klockan som alltid står på 07:12.

På ett tåg. För inte så länge sen skrev jag;

"Det har varit så olika. När vi träffades var du den ouppnåeliga. Vi hade träffats tidigare men jag tror aldrig vi verkligen hade mötts.
Vi stod i hörnet på baren och du frågade hur det gick med henne och jag berättade. Jag tror du lyssnade och när vi promenerade över bron var jag fortfarande inställd på att vi skulle hem till oss själva. Det blev inte så, och vi sov natt efter natt och jag fattade inte riktigt hur det gick till och du sa att snart måste det ta slut för du va bara ett plåster och jag var bara ett sår och ju längre man väntar med att dra bort desto ondare gör det. Men vi lät det sitta kvar.
Jag skulle åka och du skulle vara kvar och vi skulle säga tack och hej och vi visste nog båda att vi skulle glömma bort och allt skulle bli som vanligt och du och jag skulle ju aldrig gå. Jag var inte för dig och vi visste det.

Men du följde med.

Du handkramade dig genom skakiga flygresor och jag visste fortfarande inte varför och kanske inte du heller. Men på nattljummen mopedväg med dina armar runt behövdes ingen anledning.
Vi var fulla ibland och jag sa saker som kom ut fel och ja sa saker jag inte tror du hörde. Eller så hörde du och nånstans ligger det och väntar på att du ska ta in och ta emot.
För vi spelar spel. Men ingen tärning lurar mig att lura dig att visa nåt annat än det som är äkta och för första gången har jag velat tänka efter. För utan att vi märkte låg vi så när att plåstret kanske fastnade på båda. Och om man rör sig för snabbt så vet man inte vem det blir som får ont."

Och ikväll kanske jag röker en cigarett och jag kommer tänka att om du hade varit med hade jag låtit bli för en gångs skull för jag vet vad du tycker om det. Och jag tänker att om du hade varit med hade du velat fixa en åt mig för trots att du inte gillar det så gör det ju inget. Och vi hade tänkt på varann lika mycket som vi gör nu, och sett vad som spelar roll och inte. Vad jag försöker säga är, att du spelar en stor, stor roll. Oavsett hur dags jag vaknar.Och ingenting är någonsin förgäves.